John Ericsson 1803 - 1889

 

John Ericsson

 

John Ericsson föddes den 31 juli 1803 i Långban utanför Filipstad i Värmland. Fadern var gruvfogde och modern var en driftig kvinna som stöttade sina tre barn, Anna Karolina, Nils och Johan (senare John). Familjen flyttade till Forsvik, där fadern arbetade vid bygget med Göta Kanal. Båda bröderna blev tidigt invigda i läran om mekanik och industri vi bygget under bland annat Balzar von Platen, trots att de på många sätt redan var självlärda. von Platen uppmärksammade snart bröderna, som fick gå i Sveriges första tekniska skola vid kanalbygget. John fortsatte sin formella tekniska utbildning vid Fältjägarregementet på Frösön i Jämtland, samtidigt som han utbildade sig till kartritare i Stockholm och sedan arbetade som sådan i Östersund. Nils Ericson kallas efter sitt arbete med Sveriges stambanor för Den svenska järnvägens fader.

Sverige blev för trångt för John Ericsson och som 23 åring flyttade han till England, där han trots motgångar och dålig ekonomi bland mycket annat lyckades uppfinna en sedermera mycket berömd brandspruta. Han deltog också i en lokomotivtävling med loket Novelty, som tävlade mot The Rocket. 1839 flyttade han till Amerika, där han verkade till sin död 1889. 

John Ericsson uppfann Caloricmaskinen, en varmluftsmaskin. Han utvecklade den första funktionsdugliga propellern och konstruerade Monitor, som besegrade Merrimack 1862. Först då kom hans ekonomi i ordning, när han var nästan 60 år. Detta för att han dittills hade levt efter filosofien att pengar var ett nödvändigt ont. Han blev berömd och välbärgad. 

Trots detta gick John Ericsson som vanligt sin egen väg. Ju svårare ut-maningarna var, desto mer attra-herades han av dem. Under sin sista 25 år arbetade han dessutom med sol-energi. Han fick t.o.m. ta fram mätvärden och sedan utifrån dem bygga en solenergimaskin. I Amerika kom han att framstå som en av världens ledande uppfinnare. Han utsågs till hedersdoktor vid Filosofiska fakulteten i Lund 1868. 

John Ericsson glömde aldrig Sverige. Även om han aldrig återvände till Sverige hade han under hela sin tid utomlands en mycket rik brevväxling med både släktingar och vänner och ovänner. Efter sin död fördes hans kvarlevor över Atlanten med pansarfartyget Baltimore till Stockholm under stora heders-betygelser. Han begravdes 1895 i Filipstad, där han vilar i ett mausoleum, bara ett stenkast från sjön Daglösen. Invid sjön står två av hans kanoner, vilka han en gång själv skänkte till den svenska marinen.

Det finns en omfattande mängd ritningar, modeller och brev på Tekniska museet i Stockholm, Kungliga bibliteket och många andra arkiv i Sverige, England och Amerika. Minnesmärken finns också på flera ställen i Sverige framför allt i Långban och Filipstad, Forsvik och trakterna kring Östersund. Dessutom finns mycket samlat på American Swedish Historical Museum i Philadelfia och på andra platser i Amerika.